OM VÅR SOFIA OCH HENNES MINNESFOND
Sofia föddes en kall och snöig novemberdag 1973. Hon dog en solig och varm aprildag 2011.
När hon var 8 år drabbades hon och vi av beskedet att hon hade cancer i en njure, Wilms tumör. Hon behandlades med tre sorters cellgifter, njuren opererades bort, hon fick strålbehandling och mer cellgift.
Ett år senare ansåg man att hon var så frisk att hon skulle överleva. Det gjorde hon i nästan 30 år och födde, efter ganska svåra graviditeter, två söner, som vid hennes bortgång var 16 resp. 11 år gamla.
I april 2010 fick hon diagnosen mesoteliom, en cancer som normalt leder till döden inom ett år och som troligen orsakats av den behandling hon fick som barn. Ett förskräckligt scenario för henne, hennes nyvunna kärlek, barn och övriga familj. Trots detta beslöt hon och hennes tidigare ungdomskärlek, vilka funnit varandra igen ett par år tidigare, att gifta sig. Det gjorde de en strålande julidag 2010 med havet som ”altartavla”.
Ett hopp fanns dock. En läkare i Uppsala, som kunde operera den typen av cancer och behandla den på ett nytt sätt. Sofia opererades i oktober på Akademiska Sjukhuset men tyvärr kunde inte behandlingen fullföljas, vilket gjorde att cancern kom tillbaka redan efter jul. Den 26 april 2011 lämnade hon detta livet, dock utan smärta och utan ångest enligt henne själv någon vecka innan slutet.
Sofia var en människa som ägnade stor energi och tid åt att hjälpa andra. Hon arbetade inom äldrevården och älskade sina gamla vänner på Östergården i Anderstorp, som var hennes arbetsplats.
En liten berättelse om vilken sorts människa Sofia var är denna:
Hon satt och åt tillsammans med sin syster och en väninna på en krog på Storgatan i Anderstorp när en äldre dam med rollator kommer fram och frågar om man kan köpa tidningen här. Sofia förklarar, att då måste man nog till kiosken som ligger en knapp kilometer bort. Nej, tycker damen, då får det vara, så långt orkar jag inte gå. Sofia avbryter då sin måltid, sätter sig i bilen, kör till kiosken och köper tidning till den gamla damen, som hon inte känner! Sådan var hon, vår Sofia.
Hon fick under sin sista och svåra tid ett fantastiskt stöd av inte minst sin underbara kurator, det palliativa teamet vid Värnamo Sjukhus, personalen på kirurgen på Värnamo Sjukhus, hemtjänsten i Gislaveds kommun m.fl. Det är inte alla förunnat att ha så mycket hjälp i en sådan situation. Vi vill framföra ett från hjärtat kommet mycket stort tack till alla er som hjälpte i hennes och vår svåra situation!!
Vi, hennes familj, vill att hennes minne och hennes patos för att hjälpa andra lever vidare. Därför ville vi försöka starta en fond, Sofias Minnesfond, som skulle ha som syfte att ekonomiskt hjälpa cancersjuka människor i samma eller liknande situation som Sofia men som kanske inte har samma förutsättningar och stöd som hon hade att klara det praktiska och ekonomiska omkring sjukdom och behandling. Svårigheterna att starta och driva en insamlingsfond blev emellertid för stora och vi har gemensamt beslutat att låta de hittills insamlade pengarna gå till Barncancerfondens verksamhet. Vi, hennes föräldrar, var ju för 30 år sedan aktiva i fondens tillkomst vid föreningen i Göteborg, där Sofia då vårdades.
Minnesonden kom snart upp i över fantastiska 40 000 kr och det går nu in till Barncancerfonden på denna insamling, också med namn på alla vi kunnat identifiera som givare.
Vi hoppas också, att hennes och våra vänner och andra som uppskattade Sofia som människa skall minnas henne varje år, dels på hennes födelsedag, den 26 november, dels på hennes dödsdag den 26 april genom att via insamlingen Sofias Minnesfond ge en liten slant till Barncancerfondens verksamhet. På så sätt lever hennes minne vidare.
Sofias familj
Sönerna Oliver och Hampus Carlsson,
Föräldrarna Ingrid och Jan-Eric Ericsson,
Maken Jonas Bengtsson med barnen Moa och Liam,
Storebror Michael med hustru Paula och dottern Lykke Ericsson,
Lillasyster Frida Ericsson och Jonas Andersson
Mormor Kerstin Linsénius
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar